Archive for November, 2008

29
Nov

Blå-måndag.

29
Nov

Pappaledig

Nu skall det fanimej bloggas så att det glöder i tangentbordet tänkte jag.

Pappaledig i 5 veckor.

Men, så slår det mig att varför i hela världen skall jag ägna mig åt fåniga texter när jag kan leka med sonen hela dagarna.

Han sover väl ibland, tänker ni (mina 2 fans).

Men, då skall jag ju äta, duscha och kolla Uppdrag granskning på nätet, säger jag.

Närå.

Från måndag blir det kvalitetstexter varje dag. Ungen får välta ut kortlekar och riva ner blommor utan min hjälp. Vad ar viktigare än att ni (2) får er dagliga dos kvasifunderingar om fullständigt meningslösa Björn Ranelid-anekdoter?

Ingenting.

Vi hörs!

Nu. Sova.

27
Nov

hello saferide, oslo 25/11

Viatnemisisk anka till förrätt och Annika Norlins skogshuggarskjorta till huvudrätt. Fint upplägg för helkväll på torggata.

Vi råkade släntra in på John Dee mitt i första låten, ‘2008′, sådan dålig tajming rubbar alltid mitt konsert-mode en smula. Kanske bästa låten på nya skivan dessutom… Men vi tar en pils, ställer oss bekvämt med armarna i kors och bandet börjar avverka samtliga låtar från senaste alstret. Annika är på gott humör och flippar ut i lite tok-dans-rörelser då och då, känns lite påklistrat. Hon ska ju vara sur! Det är då jag blir kär i henne…

Bandet är jäkligt bra, med producenten Andreas (Popsicle) Mattson som scenens skelett. Jag menar både bokstavligt och musikaliskt. Andrea Kellerman (Firefox AK) har tagit över Maia Hirasawas roll som sidekick och all-instrumentalist. Inget fel på Maia, men det var faktiskt skönt med lite omväxling. Andrea såg till att det brände till som mest under spelningen på duetten ‘Long lost penpal’, en av tre äldre låtar på konserten. Hon är dessutom MINST lika söt som sin föregångare.

Som helhet kändes konserten snopet kort, och vi kom på oss själva på eftersnacksölen att vi redan glömt spelningen, inte riktigt samma bestående intryck som första gången jag knockades till Arvika-jorden av Annikas surmulen-charm. Kul ändå att se så många söta teenager-norskor stå och sjunga med i texterna.

Betyg: 3 av 5

http://www.myspace.com/saferide

25
Nov

Lambchop, oslo 23/11

Sedan, när jag lämnat jorden och svepts i väg långt ovan en torr knastrig grusväg i Tennessee, då fanns bara musiken.

Men riktigt så blev det inte den här gången. Lambchop är aldrig dåliga, men jag förväntar mig mer själsnärvaro för jag vet vilka otroliga låtskatter dom sitter på. Nu blev det mest sånger från senaste skivan, (OH) Ohio, plus en (mycket fin) tolkning av Dylans ‘You’re a big girl now’.

Kurt Wagner började skriva musik och bildade bandet Lambchop i Nashville när han insåg att hans karriär som golvläggare var över, på grund av trasiga knän. Rösten är mycket karaktäristisk, på gränsen till sönderrökt, torr utan någon direkt klang. Jag tycker den är as-snygg.

Konsertlokalen är min nya favorit i Oslo, storsalen på Chateau Neuf. Inrymd i ett skittråkigt betongstudentkomplex ligger denna gigantiska amfi-scen med superbt ljud och sköna fåtöljer till alla (det är ju så jäkla gött att kunna nästan halvligga genom en hel konsert, jag är nu för gammal för ståkonserter). En skøn intim stämning infinner sig, storleken till trots.

Stämningen blir också sådär småputtrigt mysig med Kurt Wagners spontana mellansnack och småskämtande med pianisten i bandet. Han halar fram en mobil och ringer sin kompis för att få resultatet i nån football-match. Publiken skrockar och hojtar önskelåtar.

Lambchops ‘kammarcountry’ kommer bäst till sin rätt med en mycket sparsmakad ljudbild i dom mest lågmälda sångerna. Lite mer upptempo och man rycks ur sin mysdvala och det blir halvtråkigt istället. Två låtar rockas det däremot loss ordentligt och gubben Wagner får nåt lysande i blicken och bjuder på magisk sångprestation.

Jag saknar ändå mycket när konserten är slut, kommer ihåg att jag hade samma känsla sist jag såg dom. Inte en enda sång från mitt favoritalbum ‘Is a woman’. Blä. Och så önskar jag att vi kommit lite tidigare och hört mer av förbandet, norska ‘Little Hands of Asphalt‘. Det lät riktigt bra.

Betyg: 3 av 5

http://www.myspace.com/lambchopisaband

22
Nov

Säg hej till publiken

Ett mysterium som slog mig idag är den stora frågan som alla någon gång ägnat en tanke åt skulle jag tro.

Vem är det egentligen som sitter i TV-publiken?

Jag har suttit i tv-publiken en gång, nåt familjeprogram på TV3 som handlade om familjen Carl där en skåderspelar ensamble skulle spela den här familjen. Familjen Carl var i själva verket “bekanta till familjen” som man brukar säga. Då var hela bekantskapskretsen uppe i Göteborg och förevigades i tv, när vi troget satt i publiken och klappade på beställning. Roligast var pausunderhållningen med en kille som kunde jonglera och slå upp en 4 tums spik i näsan.

Det var tider det! Och i skolan fick man frågan om man vart med i tv, “-Jag tyckte jag såg dig i publiken igår på tv”

-Visst var det jag, känner lixom familjen det handlade om.

Programmet minns jag var ganska kasst när det väl sändes, liksom de flesta underhållningsprogrammen som sänds idag och frågan är, vem är det som sitter i publiken nu för tiden? Jag hade inte gjort det. Får de betalt eller är det deras hobby? De kanske bara är familj och bekanta som det var på min tid? För vem ägnar sig i ärlighetens namn till nåt sånt annars? Är det ett substitut istället för att gå ut på krogen, på konsert eller teater?

Skulle inte tro det.

22
Nov

lite vanligt skryt

Det senaste året har jag besökt följande platser. Hade jag gett mig till tåls tills på fredag hade ni fått se en bild från Köpenhamn också.

21
Nov

opera buffa

Är opera en förlegad konstform? Själv tycker jag det kan vara sjukt kul ibland, men misstänker att det inte är så många andra i vår åldersgrupp som är i samma fanclub. Därav en liten push från min sida. Varför är det alltid ‘äldre’ människor som lyssnar på klassisk musik? Det kan ju knappast vara för att dom var unga på den tiden då Bach eller Grieg var i ropet.

I dag har jag bara lyssnat på Mozart’s ‘Die Entführung Aus Dem Serail’ i bilstereon (på vansinnesvolym) och sjungit med HÖGT. Faktum är att jag ofta laddar upp för helgen med något motsvarande, en enorm energiinjektion.

Just Mozarts operor är väldigt lättlyssnade och har ingen avancerad handling. ‘Die Entführung’ är inte så känd som t ex ‘Trollflöjten’ eller ‘Figaros Bröllop’, men som helhet är det min favorit. I 1700-talets Europa var intresset enormt för orientaliska, exotiska kulturer, och handlingen är här lagd till ett haremspalats i Turkiet. I musiken har Mozart vävt in det han uppfattade som turkisk musik, med stora körer, pukor, klockor och annat storslaget (jämför Kaizer’s Orchestra i nutid). Resultatet är helt grymt.

Gå nu inte och handla på er operaskivor, jag är fisförnäm som vanligt och säger att opera skall upplevas på operan. Dessutom tycker till och med jag att det är riktigt tråkigt att lyssna på en hel opera på skiva, då det ofta är långa partier med recitativo, dvs pratsjungande för att föra handlingen framåt. Det är ariorna och körerna man vill åt. Och Overtyrena! För det finns det bra CD:s med utdrag ur operor.

Det är inte ett dyrt nöje att gå på opera heller. Skulle biljetten kosta vad som krävdes för att få en uppsättning att gå runt skulle den gå på flera tusen kronor, men opera är en kulturform som subventioneras generöst av staten. Så passa på att få en helkvällsupplevelse någon gång!

21
Nov

Istället för fredagsmail.

En klassiker på fredagar på de flesta kontor är att få några riktigt ledsna klipp eller bilder på mail som man förväntas skicka vidare. Detta når sin trålighetspeak när det kommer från 50 plussare i kommunal sektor och spelar på kvinno vs mansroll i Stefan & Krister-format (läs de mail min mor skickar vidare till mig som hon i sin tur får från sina kollegor).

Jag kontrar härmed i bloggformat och förgyller er dag med 4 klipp som jag skrattat gott åt nyligen eller för länge sedan. Hoppas att minst ett av dem inte går under kategorien .old

Skall vi låta det bli en fredagstradition?

(Sa någon löka…??)

1, Rock Kocken - Anders Käk lagar Isad Sillsoppa från Bohuslän. En klassisk rätt på mitt fredagsbord. 

2, Nyligen halvsparkade Rikard Palm ringer och kollar läget i Tokyo efter en trolig jordbävning.

3, Charlie biter storebror och serverar ursäkt i form av ett djävulskt leende.

 

4, Bruno (aka Sasha Baron Cohen) besöker Nynazister.

 

Trevlig helg!

21
Nov

Smokey and Charlie - The Wobbly Brothers

Ni känner alla till min passion för hundar i alla dess former och vet att jag skiner upp så fort jag ser eller får nudda en förbigående byracka på gatan. Då kan ni föreställa er min reaktion (jag sket nästan ner mig av eufori) när vi i Marseille (tidigare i våras) såg en hund vars bakben inte lydde de order de fått av resten av kroppen. Helt makalöst. Tänk er att en liten jack russell springer förbi er och så helt plötsligt så hoppar hundens bakben, helt oplanerat, åt höger så att hunden ramlar pladask. Samma sak händer efter 3 sekunder igen. Skitkul. Har letat lite och fann dessa små gattare med samma medfödda problem. De bor på Rolling Dog Ranch i Amerika. Jag vill dit. Nu.

20
Nov

Sekt?

Fick tips om den här annonsen och blev sugen på att slå till.

Vad kan vi göra med detta fynd?

1, Starta sekt.

2, Starta gerillarörelse.

3, Spela pingis.

4, Spela bas - extremt högt!

5, Bränna eget.

 

Andra förslag?