I tider när vi trots fullständig finansiell kollaps handlar julklappar som om det inte fanns någon morgondag känns det härligt att Reverend Billy förkunnar sin Antishopping Gospel med samma frenesi som vi drar våra VISA-kort.
Halleluja!
Archive for December, 2008
Som samhällsplanerare blir man skitglad när man ser kreativa och nyskapande företeelser i staden. Det är kommunfullmäktige som fastställer gatunamnen och i Strömstad har man valt att salta till det lite extra. Hade varit kul att höra hur de resonerat:
Tänk om detta namn fanns i samtliga städer istället för Kungsgatan, Hamnvägen eller Storgatan? Gattarstigen ligger i Sälen, för alla er som letat förgäves ute på Getterön…
Jag uppmuntrar alla att söka lite på goa namn i eniro under kaffepausen på jobbet, roligast namn vinner!
18
Dec
Vasaloppet
Under min semester i juli blev min fru, svåger (tillika kollega), hans tjej och jag bjudna till min chefs sommarställe på Tjörn. En mycket trevlig dag med rosèvin och bad och en minst lika trevlig kväll med test av båt och en god middag vid vattenkanten.
Det var någon gång mellan middag och läggdags jag gjorde något jag ångrat sedan dess och som plågat mig till mycket dåligt samvete samt insikt om en extremt begränsad självdiciplin.
Jag blev övertalad till att anmäla mig till fucki’n Vasaloppet.
Jag, som inte tränat regelbundet på 10 år och vars längskidserfarenhet består av en tur till Åkulla i fjärde klass samt att jag varit “The Swede” med hela Østerdalen under några påskveckor med min svärfamilj. I Østerdalen är för övrigt alla släkt, ingen har el eller vatten och alla kan “gå på tur” som om det var det enda dom gjorde.
Sedan detta fruktansvärt dumma beslut blev förseglat med ännu ett glas whiskey har jag planerat min träningspremiär, men alltid hittat fantastiska orsaker till att skjuta på det.
Planerna har varit följande:
* Jogga
*Spela badminton
*Spela Squash
*Simma
*Styrketräna
Ursäkterna för att inte ha kommit igång med någon av sporterna ovan har varit tunna men acceptabla.
Vidare har jag vägrat att berätta om min anmälan för någon eftersom det skulle föra till press för att börja träna. Detta har jag nu insett har haft sin verkan åt ett håll som börjar kännas lite dumt.
Idag pratade jag med min fru som befinner sig på jobbresa om vad jag önskar mig i julklapp och eftersom jag hela tiden önskat mig utrustning till Vasaloppet upprepade jag detta varpå hon i en mild med bestämd ton säger: “Är det inte dags att du kastar in handduken och inser att du inte är en Vasaloppskille. Det är 6 veckor kvar och du har inte tagit ett snabbt steg sedan mellanstadiet.”
Tror ni, kära YBW-läsare att detta får yours truly att resignera och inse att slaget är förlorat.
Icke.
Härmed är hela Internet informerade om vad jag skall göra 22:a Ferbuari och därmed är “the preassure on” för en riktig jävla navy seal-jul.
Vasaloppet är till orientering 90 sjukt långa kilometer från Sälen till Mora och det hela skall firas på Högfjällshotell med stor middag och en troligtvis mycket begränsad runda i baren. Inte att Johansson kommer att åka buss från Mångsbodarna. Min äldre svåger hade nämligen den goda smaken att informera om att de personer som inte kommer till dom olika stationerna innan en viss tid plockas upp och sätts på bussar som därmed kommer att bespottas på sin väg utmed samma sträcka.
Det bli väl jag och ett gäng pensionärer med hjärtfel.
Henrik Schyfferts och mina steg har korsats 2 gånger.
Den ena gången spottade han mig i ansiktet och den andra gången öppnade jag mig för honom.
Herr Schyffert har alltid varit en personlig hjälte där jag i min ungdom såg en übertrendig Z-TV-alltiallo med coola tattueringar, tuffa kläder, ett band som slog hur stort som helst med minimal talang, men med ett självförtroende som täckte hela Stockholms innerstad.
I min hemstad Varberg har en man vid namn Ulf Cronheim haft den mycket goda smaken att starta en fantastisk klubb på stranden som heter Majas Strandcafè. Programmet på detta ställes utescen på sommaren sopar banan med de flesta andra platser i Sverige. Här är inte Thomas Ledin eller Per Gessle välkommna, men Bob Hund och TSOOL samt absolut ALLA andra bra band har detta som en av sina favoritplatser att spela på.
Därför var det såklart logiskt att Whale som bestod av Henrik Schyffert, Cia Berg (Schyfferts dåvarande flickvän) och Gordon Cyrus skulle spela här på sin genomslagssommar 1997. Arrangementet kallades Apple Bay Day och vi var troligvis några år yngre än vad man borde vara enligt affischen som även reklamerade med tidigare nämnda Bob Hund och dåtidens Kleerup - Stakka Bo samt Weeping Willows.
Väl på plats blev vi såklart gymnasiefulla och kastade oss in i klungan av böljande ungdommar med brända kroppar. På Majas hade man byggt en slags cat-walk så att bandmedlemmarna kunde gå ut i “publikhavet”. Detta gjorde såklart Schyffert också (as a mather of fact så tror jag inte att han någonsin lämnade denna cat-walk under konserten) och jag fick då ett infall om att ta hans oknytna Converse sko. Oväntat nog lyckades jag med detta och paff som jag var stod jag bara kvar med skon i handen och stirrade på Schyffert med ett fånigt leende. Han gör då det enda rätta för en rockstjärna av hans kaliber och drar iväg en riktig jävla snorloska i min panna.
Min hämnd var att kasta skon så långt jag kunde och jag är 100 % säker på att han aldrig såg den igen.
Kvällen avslutades med att jag och herr Gimp gick under-cover som roddare och bar en stor högtalare bak scenen där vi helt sonika satte ner högtalaren och istället bjöds på öl av Stakka Bo och Thomas Öberg från Bob Hund. På min pappas vinylspelare ligger det fortfarande en filtmatta signerad: “Till David från Stakka 666″ med snirkliga bokstäver.
Andra gången jag “mötte” Henrik Schyffert var för ca 1 år sedan på hans föreställning The 90`s där han med stor självdistans och en nyvunnen vuxenhet raljerar om hur det inte är vikigt att bli Månadens Babe i Nöjesjournalen utan att vara en god far och man.
Fullständigt gripen av denna fantasktiska föreställning där jag kände att hjälten från min ungdom hade fått samma insikt som mig och att vi fortfarande var i fas (trots att han är 11 år äldre än mig) bestämde jag mig för att skriva ett mail till honom om detta.
Väl framför min Outlook flödade orden och jag berättade om hur jag själv ibland kunde uppfatta mig som löjligt osäker och med en illa dold avsaknad av självdistans samt ett för stort behov av att bli omtyckt. Lite som han framställde sig själv i föreställningen. Mailet blev troligtvis 10 gånger längre än denna text och efteråt kände jag mig alldeles tömd.
20 minuter efter att jag skickat det kom Henrik Schyfferts svar:
“Tack för ditt långa brev David. Det är sånt som gör det värdt att kuska runt på vägarna. Ta hand om dig. Hälsningar Henrik.”
Vilken utveckling vi haft, jag och Henrik.
Inte bara är vi på förnamn, vi har även slutat spotta på varandra.
16
Dec
Howdy folks
Jag står till er tjänst och bjuder på lite kulturellt smaskens. Först Tom Waits i en amerikansk talkshow från 1977. Makalöst tramsig humor, självgod programledare, underbart kitschig scenografi. Waits framställs som en clown, jag undrar om han uppskattade att publiken skrattar sig igenom hans sångframförande. Ett av mina favoritcitat fäller han i intervjun: “I’d rather have a bottle in front of me than a frontal lobotomy.” Om jag var kung skulle jag haft det som valspråk.
Sedan en playlist med bra julsånger för er som tröttnat på ‘Absolute Christmas’: freddans jul
Häromdagen hade vi företagskväll om man nu kan uttrycka det så. Dvs en kollega frågar via interna mailen vilka som vill vara med och spela Curling efter jobbet en dag. Själv blev jag exalterad över förslaget. Curling är något jag alltid velat prova på. Det kombinerar två saker jag tycker om, tävling och is. Eftersom vi var jag relativt många hade vi även bokat ”gattarrummet” i curlinghallen. Ett runt rum bredvid curlingbanan med bra musikanläggning, stor plattskärmsTV och soffgrupp runt ett ovalt bord i mitten. Även egen toalett så ett riktigt partyrum helt enkelt.
Upplägget var följande. Vi hade bokat curlingbana mellan 19-20 & 21-22 och gattarrummet hade vi mellan 19-23. Halva gänget skulle spela första timmen och andra halvan sista timmen. Vi kom lite sent, strax efter kl 19 så fick snällt vänta på andra möjligheten. Öl, shisha och karaoke beställs in. Ryssarna, eller åtminstone mina kollegor, är precis lika galna i Karaoke som japanerna. Och shisha verkar vara lika populärt här som ipredlagen är impopulär bland musiknedladdare i Sverige. Låtutbudet till Karaoke var denna gång stort, 4000 låtar, och till min besvikelse fanns det även drygt hundra utländska låtar så den här gången kunde jag inte undvika att sjunga. Kollegerna var på mig direkt men jag kan ju mer eller mindre inga sångtexter och då få jag känner till (Ice Cream Man och Källarlåten) såg jag inte skymten av i låthäftet. Försökte skjuta upp mitt framträdande så länge som möjligt men till slut insåg jag att bättre att ta tjuren vid hornen och efter långt överläggande kom jag på att ”Surf in the USA” med Beach boys borde vara en enkel och framför allt kort låt att framföra. Beach boys låtarna, enligt mig, upprepar ju bara några goa fraser och är typ alltid kortare än två minuter… Men ICKE. Kan ni texten till Surfing USA? (för låten heter inte ens Surf in the USA, den heter Surfing USA – så mkt visste jag…) Jag kunde den då inte och blev sjukt förvånad över alla svåra surfplatser runt om i Världen som ska uttalas i rytm till musiken… Det slutade förstås med mycket ”öhhh” och katastrof. Väldigt pinsamt!
Jag fick som tur var under kvällen räddat min heder lite med ”Yellow Submarine” av the Beatles där jag åtminstone kunde refrängen som jag sjöng så där lagom falskt. Hur gör man för att bli duktig på Karaoke? Tjuvtränar man hemma? Jag är nog i alla fall ett hopplöst fall…
Curling däremot, mera mitt gebit, hur roligt som helst fast en timme var alldeles för kort.
10
Dec
Sov, sov lille man
ZZZZZZZZZZZZZZ…….
“Sov, sov lille man
nå er dagen over.
Alle barn i dette land
ligger nå å sover
Sov, sov, ro å hei
sov min vesle pode
Reven sover også nå
med halen under hodet”
Denna sång kräver min son när han skall sova och men följande parametrar:
I snitt 5 gånger per insomning.
Dubbel-dos vid forkylning eller tänder på väg ut.
2 första månaderna med “Trollmor”.
11 månader med 3 insomningar per dygn och 1 månad med 2 insomningar.
370 dagar gammal.
4 förkylningar (varar i snitt 6 dygn) och 5 tänder (varar i snitt 3 nätter).
Jag har sjungit ca 1/3-del av gångerna
…har jag räknat ut (i excel) att jag sjungit sången 1678 gånger.
Igår hörde jag min fru sjunga den och insåg att jag sjöng fel på flera ställen.
09
Dec
juldikt
Somliga bär på barn, andra på kassar
julen är snart här, runt den heta gröten vi tassar
Köp, köp, köp. Av finanskris märks inte ett spår
Ge far en sup, mor en vas, lillen önskade sig Voltaren i år.
Ärad varde Gud i höjden
denna har jag gjort i slöjden
För länge sen, när jag var tre
snöade det.
Högt från granens gröna topp
strålar juleglansen
Speleman, spel lustigt opp
nu så börjar dansen
Det var så skönt, så skönt
för två små älgar
Ge mig ro och frid, och fyra aluminiumfälgar
08
Dec
Hundbajs, vad göra?
Det var en sprallig rackare den där Dorothea. 10 veckor gammal är Dobermann-tiken som jag och min hundrädda flickvän skulle passa en kväll. Husse skulle på företagsfest, ja det är ju söndagar som är partydagen för de där restaurangmänniskorna, och matte var på weekend i Paris.
Vi fick hem en liten busig jycke med sylvassa tänder som började med att sätta tänderna i en sladd. I vårt sladdtrassel lyckades Dorothea, eller Thea som det blev efter ett tag, att bita sönder vår nätverkssladd. Det var ju tur det för de andra sladdarna innehöll 220 volt och det hade varit riktigt surt om det hänt.
När jag, min tjej och T (ja namnet blev kortare och kortare…) var ute och gick i Skatås så var det en hundägare som hade sin hund lös. I min flickväns ögon en STOR farlig mördarhund som plötsligt springer fram och attackerar oss. Min flickvän blev livrädd och jag själv tänkte: Du får ju för fan ropa in din hund, den kan ju inte bara springa fram till folk. Själva stod vi där med en Dobermann. Situationen känns aningen komisk när man tittar tillbaks på den.
Något jag skäms lite över nu och tänkte att du skulle få hjälpa mig med är en sak som hände nyligen innan hunden åkte hem till sig igen. Vi skulle ut en kort liten runda och gick några hundra meter innan T plötsligt sätter sig ner och lägger en illaluktande hög på marken. Inget konstigt med det men jag har glömt bajspåsarna hemma – attans! Men vad gör väl en ända ynka liten korv, den försvinner ju snart ändå. Fast om alla 500 tusen hundägare i Sverige tänker likadant så blir det ju väldigt mycket bajs överallt. Nä, va jobbigt. Så nu undrar jag vad ska jag göra? Ska jag ta mig i kragen och gå tillbaks med en ficklampa och försöka hitta skiten? Plockar jag själv inte upp efter mig så förlorar jag ju min rätt att bli bitter på alla hundägare som inte gör det!!
Åhh, det var skönt att bli av med oskulden i bloggvärlden, va det lika skönt för dig?
Att börja dagen på jobbet med en rejäl kopp kaffe eller två har lange varit en självklarhet för mig. Kaffe och croissant, kaffe och tårta, kafferast, komma på kaffe, kaffekask, cafe, kaffekvarn etc. är alla goa grejen som för många inte bara klinkar positivt utan är renav en livnödvandighet. Kanske skulle vi rentav byta texten i ”Money makes the world go round…” till ”COFFEE makes the world go round…”!
På grund av kanslig mage, utan att gå in på detaljer, beslutade jag mig att testa att avstå det svarta guldet (inte att förväxlas med olja) en tid. Ojojoj, vilken huvudvärk! Och vilka seeeega dagar på jobbet!! Ibland, när ingen såg på, smög jag i mig en kopp bara för att minnas en svunnen tid. Jag frågade mig ”är det månne så har rökare känner sig när de försöker sluta?”
Tänk om, jag vet det kan vara svårt att föreställa sig, men tänk OM forskare kommer fram till att kaffe är minst lika farligt som tobaksrök. Blotta kaffeångorna från din grannes terass är renav så skadliga att dina barn kan få oönskade genförändringar. Vad skulle hända? Skulle vi, efter decennier av hjärntvatt hantera koffeinister på samma sätt som rökare? Förbjudet med kaffe på resturanger, pubar, arbetsplatser ja kanske renav på gatan. Skulle befolkningen köpa detta politikerförtryck eller bara skaka av sig det som bull shit (vilket man säkert gjorde med varningar för tobak på 60-talet)
Om det visade sig att kaffe i det långa loppet är lika farligt som heroin, då skulle det nog totalförbjudas. Skulle vi då få en svart smuggelmarknad för kaffe? 3000kr kilot, via kameler från Afganistan och svalda kondomer från Estland. Skulle eftergymnasiala ungdommar åka till Brasilien och smutta kaffe istället för svampar i Thailand? Skulle gemene man gå från att älska doften av nybryggt kaffe till att avsky det värre än stanken från en inrökt kollega?
Efter otroliga två månader utan kaffe mår min mage mycket bättre. Jag saknar likväl mitt kaffe och jag tycker lite synd om alla stackars förtryckta rökare. Fast visst är det skönt att leva i en majoritetens tyranni (demokrati) för rökning är ju SNUSKIGT!!!
Recent Comments