Under mina första 17 år i livet, undrade jag ständigt varför i hela fridens namn man plågar alla nyhetstittare med en grymt tråkig väderleksrapport innan nyhetsankaret säger hejdå och tillönskar en fortsatt god kväll. Det finns väl ändå ingen som bryr sig - man märker väl vad det blir för väder? Och eftersom prognoserna så ofta är så fel duger de ju ändå inte som basinformation för en planerad picknick eller något annat.
Sen, när jag var 17, så bodde jag ihop med en vän vars far var bonde. Han satt som klistrad framför vädret varje gång det dök upp, trots att det kunde vara blott en kort stund sedan han fick senaste väderinfon. Jag tror det hade att göra med höskörden eller något dylikt. Fast hö skördar man väl inte sååå ofta?
Det ända som kan tävla med TV-vädret i kategorin leda torde vara land- och sjöväderrapporten i radions P1. SJUKT trist. Fast alla som sett Lasse Åbergs SOS fattar ju att detta är dödligt viktig info för alla seglare. Personligen tycker jag de kunde sända ut väderprognoserna 24 timmar om dygnet på någon annan frekvens så jag slipper lyssna på skiten. (Fast jag gillar han som läser med lätt tysk accent, det piggar upp!)
Fast vad jag verkligen undrar, det är varför man ALLTID envisas med att visa Sverigekartan med söder nedåt och norr uppåt, trots att vårt land är så långsmalt. I synnerhet nu när alla har wide-screen-TV borde man vända på steken så kartan får plats bättre. Hur svårt kan det vara att se Sverige från vänster till höger när man kan läsa från väster till höger? Dags att utbilda och utveckla!
Trots att jag cyklat ganska många veckor till och från jobbet nu så värker det fortfarande i benen varje gång jag cyklar upp för den sista långa sega mördarbacken från jobbet. Jag trodde ju lite naivt att de adekvata benmusklerna växer till sig så att det går lättare varje dag, men ack hur jag bedrog mig.
Kommer ni ihåg när Ally McBeal sändes i Sverige för första gången? Jag minns inte riktigt när det var, så det måste ha varit länge sedan. En revolutionerande detalj in denna serie var at de på Ally’s advokatkontor fanns det en unisextoalett där en signifikant del av serien utspelar sig.
Nej, jag höjer min röst för att vi skall ta steget in i 2000-talet också när det gäller toaletter. Släng ut pissoarerna där de inte verkligen behövs (vilket de med blyg blåsa, som tidigare debatterats 
I år är det 200 år sedan Finland tillhörde Sverige. Fortfarande finns det liten ståndaktig befolkning av svensktaliga i Finland. Vetskapen om denna grupp var för mig var begränsat till mumintroll tills jag blev ihop med en av dessa svensk-finnar för några år sedan. Fast om man bortser från denna klick fejkfinnar, så är det verkligen ett märkligt grannland vi har.
Sen har vi ju det där med språket; Finskan, ett språk som enligt språkforskare har vissa likheter endast med ungerska (förutom estniska) och där man gladeligen radar upp dubbelstavade vokaler och k:ån utan blygsamhet. Och om de inte råkar säga “du har otroliga pattar”, vilket tre finska väninnor lärde mig under ett utbytesår i Österrike, så finns inte en chans att jag förstår ett smack. Jag föreställer mig att allt som sägs på finska är lika karjt som min föreställning om det riktiga Finland. Och till min räddning finns det en översättning till svenska av Arto Paasilinnas underbara böcker, eller skall vi kalla dem skrönor för det är precis vad de är. De cementerar min snedvridna bild av detta land och får mig att skratta i kaskader. Just nu i P1, läses som följetong Den ljuva giftkokerskan, och om inte översättaren har kryddat språket något kopiöst, så bekräftas även min misstanke att finska är precis så mustigt som jag föreställer mig när jag hör en tjock finne prata så där sävligt att man nästan hinner koka te i väntan på den dräpande punch-linen. Samtidigt lika rapp och rask med massor och ord som “slynglar” och “ilsken”. Jag diggar finska!
För inte så länge sedan började jag på ett nytt jobb. En snubbe på kontoret gjorde redan första dagen en anstängning för att visa sig vänlig, men nackhåren reste sig och jag blev genast misstänksam mot mannen ifråga. Han verkade helt enkelt inte äkta, och inte heller så klipsk som han borde vara eftersom han “kommit upp sig” så duktigt. Vidare började jag snart spekulera i hur hårt han anstränger sig för att vara en modern aktiv duktig familjefader samtidigt som karriären skall pushas. Det verkar som han snart kände av hur jag kände och numer håller vi oss borta från varandra.
Som ståndaktig facebookvägrare har jag med stort nöje följt de sociala dilemman som tycks uppstå där med jämna mellanrum. En gammal bekant man klarar sig bättre utan har “addat” en som facebook-kompis - hur skall man bäst ignorera den förfrågan?
Finns det någon enda människa som någonsin har följt ett kanelbullerecept utan att det blir bullar så torra att knappt dopp i kaffet kan mjuka upp dem? Jag ordinerar fyrdubbel mängd fyllning!! Men tänk om någon fyrdubblar i receptet - då får jag alltså sexton gånger ordinare mängd. Låter farligt. Hur vet man om man kommer över ett uppdaterat antitorkarecept eller om man har det gamla torra receptet i sin hand. Frågorna bara bubblar upp. Säkrast att jag håller mig borta från bullarna.
Det finns några aspekter av boende som är ohyggligt mycket trevligare i Sverige jämfört med till exempel England. En sådan aspekt är den finfina tvättstugan som varje lägenhetskoloss besitter. Hos oss är det förvisso en plåga att den är avstängd efter klockan 22 och på söndagar, samt att tvättiderna är ynka 90 minuter. Vidare säger reglerna att ens torktid är de 90 minuterna närmast efter dina 90 minuter tvättid. Således måste den första omgången tvätt från fyra maskiner ligga våt i cirka en timme innan man får sätta igång att torka den. Min bror som bott några år i huset har fört en hård men fruktlös kamp om förändrade tvättider de senaste tre årsmötena; de gamla haggorna som ingenting vill förändra sätter käppar i hjulen. Grrrr
Jag har en nära vän som jag umgåtts med sällan men gärna under de senaste 14 åren. Just nu befinner hon sig Tanzania där hon jobber som läkarassistent på ett sjukhus där barn och gamla dör som flugor. Var och varannan patient har malaria och/eller AIDS, eller iaf HIV. Det råder brist på allt och hon gör sitt bästa för att hålla modet uppe samtidigt som hon tror det kommer
Med risk för att slå in öppna dörrar, vill jag berätta följande lilla anekdot:
Brunbrända men lätt molokna drog vi oss så hemåt några timmar senare. På vägen noterar vi två glada tyskor som precis knäckt varsin bira till sin eftermiddagssnack. Det där kunde kanske vara något tänkte vi men hittade ingen lämplig öppningsfras, och begav oss hemåt. Lyckligtvis hade min vän glömt sina badbrallor kom han på efter någon kilometer, precis lagom för att hinna smida en plan medan vi gick tillbaka. Vi skulle helt enkelt köpa några öl, och bjuda dem om de var kvar på stranden när vi plockade upp badbyxorna. Japp, det var de sugna på och ett klassiskt drag var försrås att bara ha magnusfeta öl för dem. Sagt och gjort; de visade sig vara två mycket trevliga tyska poliser, vilket kanske kan förklara att de inte ryggade tillbaka för våra hemska mustascher. Vi blev lite dragna på stranden tillsammans och kom överrens om utgång tillsammans samma kväll.
Recent Comments