Tyvärr lyckas jag inte få in klippet direkt från youtube så ni får helt enkelt klicka här istället.

Eller ladda ner klippet här ! !

Efter ni sett klippet är det bara att luta sig tillbaka och stämma in i “ÇA, c’est la classe”…

Men eftersom att det alltid finns två alternativ har jag alla gånger kört på det andra alternativet när en soppa med “balls” dykt upp. Idag däremot var alternativet “light shchi“, vilket iof sig är en mycket god soppa, men då min fru nyligen tillagat 5 liter kyckling-sjtji (som det stavas på svenska) hemma och det fortfarande finns kvar valde jag det vågade alternativet med “lamb balls” idag…

Låt mig berätta i alla fall. Det hela inträffade en sommardag för några månader sedan. Jag hade inventerat utanför Moskva med en kollega. Vi hade jobbat på snabbt utan lunch för att min kollega skulle till tandläkaren och jag skulle med ett kvällsflyg till Sverige. Vi blev färdiga i god tid men med tanke på trafiken i Moskva var det ingen ide att åka förbi kontoret och äta så min kollega släppte istället av mig vid en metrostation.

Glad blev jag direkt då jag såg att de hade “Kroshka Kartoshka”, en av mina favorit-snabbmatskedjor i Moskva (bakade potatisar med olika röror), med uteservering vilket är väldigt ovanligt i den här staden. Jag köpte mig en potatis med 3 röror och en pilsner och skulle precis sätta mig vid ett bord när 2 män och kvinna föreslår att jag kan slå mig ner med de. Till en början var jag inte så sugen, delvis för att jag hade en goo bok med mig som jag vill läsa och även för att männen såg lite skumma ut. Jag gillar dock inte att döma ut folk efter utseende eller nationalitet så jag bestämde mig för att det här är ett utomordentligt tillfälle att träna min ryska så jag accepterade vänligt.

Vi började prata om allt möjligt men mest om mig, varifrån jag kom, jobbade m.m. En vodkaflaska komma fram och första shoten slank snabbt ner.

Strax därefter frågar en av männen vilken öl jag dricker.  “Sibiriens krona” svarar jag och undrar om han får hälla upp lite grann i sitt glas. “Givetvis” svarar jag.

Konversationen fortsätter men de frågar misstänktsamt mycket om var jag jobbar, vart jag ska med alla mina väskor osv. Men å andra sidan är man väl alltid nyfiken när man träffar någon från en ny kultur så jag trängde bort mina misstankar. Till slut erbjuder de sig till och med mig att köra mig till flygplatsen…

DÅ ser jag det som gjorde mig både rädd och förbannad. Det ligger j-r i mig en vit liten tablett och flyter i min öl. Hjärtat pumpar snabbt och jag försöker komma ihåg ifall jag druckit efter att han hällde upp i sitt glas eller ej.

Under tiden insisterar de att köra mig till flygplatsen men jag hade redan innan tackat nej med motivering att trafikköerna är enorma vid den här tidpunkten så tåget är mycket bättre. Denna gången säger de att de känner till vägarna runt trafikköerna.

Hjärtat slår snabbar och jag börjar känna mig lite yr. Snabbt slänger jag i mig så mycket jag kan av potatisen och sen reser jag mig och säger att jag ska träffa min frus föräldrar vid metron..

I själva verket ringde jag direkt en polare, bara för att prata med någon, kände mig lite yr men det kan samtidigt ha varit all adrenalin. Trots att jag var sugen på att säga till de att de var idioter tog jag det säkra för det osäkra och hoppade ner i metron till tågstationen efter jag lugnat mig lite och jag kände att jag fortfarande hade kontroll över min kropp.

Och visst blir man förbannad att det finns såna idioter som vill droga folk för att sen råna de och göra jag vet inte vad. Alla dessa personer gör ju att många är mer och mer rädda för kontakt med främlingar och främlingsfientligheten ökar. Jag tycker det är väldigt synd att vissa idioter förstör så att människor inte kan lita på varandra längre.

Jag var förbannad den sommardagen för några månader sen när de drogade mig och jag blir lika förbannad varje gång jag tänker på det!

Kom med här sa han och jag följde glatt efter. Och det visade sig att några bekanta till någon jobbar med fisk och kommer tydligen förbi kontoret ibland och säljer fisk m.m till mycket bra pris (senast var tydligen förra året så vet inte hur ofta detta sker). Lång kö var där i alla fall och även jag ställde mig och köpte till slut en bit lax, en bit ål och en burk kaviar!

Idag kom jag tidigt till jobbet så följde med mina kollegor för att testa frukosten. Och ibland blir jag imponerad av hur billigt vissa saker kan vara i Moskva, flera gånger ansedd som Världens dyraste stad. Låt mig ge några exempel från frukostmenyn:

• 3 pannkakor med sylt, honung eller smetana – 3,50 kr
• Mannagrynsgröt – 5,50 kr
• 3 stekta ägg (ja, de servade TRE ägg, inte ett…) - 3,50 kr
• En korv (typ prinskorv) – 2,50 kr
• Kaffe eller te är gratis (företaget betalar)

Det fanns även smörgåsar, yougurt m.m. och en stabil frukost kanske går på en 7-12 kr ungefär. Billigt?

Jag tror frukosten har kommit för att stanna på vårt jobb. Vem orkar laga mat hemma när det ändå är så billigt på jobbet.

*Det dröjer inte länge på morgonkvisten innan det blir traffikköer över hela Moskva så att sticka 10-15 min tidigare kan jämföras Usain Bolt och Babben Larsson (Usain måste väl bara vara snabbare va?).

Göran var en äkta äventyrare. Han levde för att utmana och njuta av livet, en tvättäkta ”Gattare” som man säger på sant Varbergsmål. Boken börjar med en liten snabb bakgrund där Göran berättar om sin galna uppväxt där han bland annat låste in domare och advokater i en rättsal under flera timmar och fick skjuts hem av självaste Eva Dahlgren efter att ha blivit dumpad av en tjej och sin plats i bilen tillbaka till Stockholm från Hultsfredsfestivalen.

Men största delen består av de stora äventyren, framför allt hans cykelresa till Katmandu och sen hela vägen upp till toppen av Mount Everest! Otroligt inspirerande och glädjande bok (trots flera dödsolycker i bergen).  Köp den idag eller kom förbi och låna den från mig i Moskva!

Nå, vi ställde oss i kön som ringlade till värderingen. Fem timmar senare var vi framme. Skönt att solen lyste, och att man kunde gå och köpa varm korv, kaffe och kakor. Riktigt trevligt att stå och språka med andra entusiastiska människor i kön, t ex ett sött tvillingpar i 65-årsåldern, identiskt lika, exakt likadana kläder, dalmasar. Fem timmar gick undan! Men är man riktigt klok som finner sig i att stå så länge för att eventuellt komma med i TV? OK, det var faktiskt för Lennarts skull vi stod där, han skulle minsann få se sina muskedunder på TV.

Nå, det blev inget med TV, våra föremål var inte tillräckligt intressanta. Men heder till Max och Knut och de andra experterna som efter att ha sett och värderat tusentals grejer en hel dag kan vara lika entusiastiska, intresserade och ta sig tid att hjälpa oss. Både muskedundret och sabeln härrörde från England, betingade inget större värde, men vapenexperten Max tyckte det var uppriktigt roligt. Jag filmade värderingen med mobilen så att Lennart kunde se det på “TV” ändå.

Blev erbjuden 10 000 kronor för tropikhjälmen jag hade på huvudet. Tyvärr var den inte min egen.

Ultra-all-inclusive

Nu vet jag vad det innebär oxå. Det är när all alkohol är importerad…

Vad sägs här?

Bäst kommentar vinner ära, berömmelse, lycka, rikdom och framgång ända fram till nästa vecka.