Som om inte frustrationen kring diskutionsteman runt bordet när jag åt middag efter avslutad arbetsdag i Holland var nog hade min nytillkomna kollega en annan egenhet av en lika irriterande kaliber.
Han hade lärt sig engelska genom 80- och 90-tals hits utan att tänka över det.
Han refererade bland annat till sina kläder, när vi diskuterade dresscode vi möten som att han alltid “Dress for Success” med en allvarlig min.
Senare under dagen pratade vi om deras DM-kampanj och när dessa brochyrer skulle landa i potentiella kunders brevlådor varpå han svara med att “We aim to have i Signed, Sealed, Delivered by tuesday next week”.
Samma sak hände hela tiden under mina 4 långa dagar där och om detta forsätter vid framtida besök kommer jag fort att referera till någon form av våldsam hip-hop dänga där jag helt naturligt flikar in “If they are not delivered by tuesday, I will gut your eyes out with a rusty screwdriver.”
Jävla Holland.
Frågan ställdes under tystnad inne i mitt huvud under en middag igår då en av personerna runt bordet börjar en mening med de patenterade orden “Jag är ju inte rasist, MEN….”.
Redan där bad jag honom hålla resten av det han hade på sitt hjärta för sig själv för att jag skulle kunna hysa en liten smula respekt för honom i vårt fortsatta arbete. Personen i fråga kände dock att han hade så goda argument och brann såpass mycket för frågan att det han skulle berätta, och som var helt faktabaserat, inte kunde stöta någon.
Han forsätter sitt orerande med att pissa på Marockaner, Libaneser, Pakistanier, Indier och Turkar i många långa minuter där jag hela tiden sitter på mina egna händer och tänker att “det är säker en kulturskillnad eller språkförvirring som gör att orden kommer ut som de gör”, men detta hjälper inte. Trots att jag skall vara erfaren nog att förhålla mig neutral och vara taktiskt tyst när denna sortens utläggningar dyker upp i affärssammanhang så exploderar jag till slut i ett
“….lyssna på mig din arroganta insnöade enkla skitmänniska. I förorten där du bor tillsammans med andra med exakt din inställning till livet i stort och grillning i bakgården och fräckisar över häcken i synnerhet tvivlar jag på att du har speciellt stora problem med varken Libaneser eller Turkar. Dessutom så tror jag knappast att siffror du slänger ur dig om kriminalitet och generell inställning hos dessa personer beror på deras kulturella bakgrund utan på deras nuvarande ekonomiska situation i kombination med en misslyckad intergrationspolitik i ert land. Håller du inte käften nu så har du inte bara sparken utan även ett blått öga att visa upp för grannarna på parkeringen när ni diskuterar senaste Opel-modellen och andra världsproblem på söndag förmiddag!”
Iallafall är det detta jag menar när jag med ihopbitna tänder fräser:
“Jag tror att vi avslutar diskutionen redan där om vi fortfarande skall kunna jobba tillsammans imorgon.” Moget och reflekterat av mig, känner jag stolt och nöjd med detta försöker jag leda in diskutionen på ett lättare och jobbrelaterat tema.
Personens reaktion låter inte vänta på sig och med ett självälskande leende och en tilbakalutad position i sin stol och med händerna belåtet knäppta bakom nacken ser jag munnen formulera följande mening innanför hans donut-skägg:
“Jag säger bara som det är. ”
Mitt svar på min mentalt inledande fråga besvaras därmed:
“Ja, den sorten finns fortfarande.
I Holland.”
Liten uppdatering på de senaste dagarnas viktigaste saker:
I fredags överraskade jag min fru med en halvårsförsenad 30-årsfest på kontoret med 30 av hennes vänner smussligt inbjudna. Det blev en grym kväll och det skall bli mycket skönt att slippa känna sig som en otrogen framöver vilket jag har kännt när jag pratat med alla hennes väninnor bakom ryggen och kastat mig handlöst mot min PC om hon närmar sig ett öppet mailprogram.
I måndags styrde jag kosan till Lübeck. Världens äckligaste godis: Marsipanens hemstad. 
100 % jobb och en god middag senare satte jag mig på tåget mot Den Haag, men på den korta stund jag var inom mitt hotellrum hann jag notera följande.
1 Filmkanal.
4 Pörrkanaler.
Only in Tyskland, ungdommar, Only in Tyskland!
Jag har även hunnit se STORA delar av Holland eftersom jag hade en mycket optimistisk plan med mitt tågresande där varje byte, 3 till ordningen, hade mellan 3 och 4 minuter mellan ankomst och avgång. Detta sprack på första bytet eftersom vi var 5 minuter sena. Inga problem, världsvan som man är steppade man ju in till informationsdisken och fick en ny plan som även den sprack på första bytet. Efter 8 timmar och lika många byten där jag delat kupè med stökiga Nieterlant-skolungdomar (jag som skulle känna mig business och låtsas jobba på laptopen i slips och med viktig uppsyn).
På bilden ser ni en suddig favorit-ost svisha förbi. Gouda. Mmmm…
En sista sak; Jävlar vilket kul språk dom har, dom små gynnarna i väst. Konduktören kommer bara in och harklar sig med lite granbarr i gommen så flyger biljetterna fram. Eller heter biljett Atsczxhhzh på holländska?
Recent Comments