I helgen var jag på ytterligare en konsert i Moskva. Den gången var det inte något rysk band jag skulle kolla in utan det var svenska Anata som gästade Moskva. En gammal sambo till mig, Henrik Drake (numera Doktor Drake), spelar bas i bandet så han hade tipsat att de blivit inbjudna att spela i Moskva. Anata spelar aningen hårdare musik en vad jag vanligtvis lyssnar på, eller ganska mycket hårdare. De spelar dödsmetall.
Konserten ägde rum på Plan B Club i Moskva. Totalt var det fem band som spelade denna kvällen och Anata var huvudnumret. Jag anlände något sent, under andra bandet, och mitt första intryck blev en svartklädd tjej som vrålade ut sin sång med en förvånansvärt brölig stämma.
Framåt kl 21 var det äntligen dags för det som alla gästerna väntat på, ANATA. Jag är verkligen ingen expert i dödsmetall och som min gode vän sa lyckas nog inte uppskatta musiken på alla de plan som övriga gäster gjorde. Bla var det två svartklädda, långhåriga grabbar framför mig som stod nedåtböjda och headbangade rakt igenom hela konserten. Tror aldrig de tittade upp ens.
Så hur var konserten? Mitt intryck var i alla fall att det var HÅRT. Mycket snabbt trummande av Conny. Trummorna är mäktiga när Anata spelar. Andreas på gitarr och Henrik på bas på varsin sida om sångaren håller god hård dödsmetallmin rakt igenom konserten och headbangar på ett betydligt lugnare, men väldigt coolt och stämningsbringade sätt, än de två svartklädda grabbarna framför mig. Sångare, Fredrik (som även spelar gitarr) gör ett otroligt skönt intryck när han sjunger (tänk er mer vrålar) fram texterna med ett underbart leende som visar att han njuter varje sekund. Det var ren glädje att se honom på scenen!
Totalt tror jag att de spelade en dryg timme, tiden gick fort, och även om jag nog inte uppskattade musiken till sitt fullo så gillade jag konserten. Jag hade dock aldrig klarat mig utan öronpropparna, tack för de doktor Drake!
Viatnemisisk anka till förrätt och Annika Norlins skogshuggarskjorta till huvudrätt. Fint upplägg för helkväll på torggata.
Vi råkade släntra in på John Dee mitt i första låten, ‘2008′, sådan dålig tajming rubbar alltid mitt konsert-mode en smula. Kanske bästa låten på nya skivan dessutom… Men vi tar en pils, ställer oss bekvämt med armarna i kors och bandet börjar avverka samtliga låtar från senaste alstret. Annika är på gott humör och flippar ut i lite tok-dans-rörelser då och då, känns lite påklistrat. Hon ska ju vara sur! Det är då jag blir kär i henne…
Bandet är jäkligt bra, med producenten Andreas (Popsicle) Mattson som scenens skelett. Jag menar både bokstavligt och musikaliskt. Andrea Kellerman (Firefox AK) har tagit över Maia Hirasawas roll som sidekick och all-instrumentalist. Inget fel på Maia, men det var faktiskt skönt med lite omväxling. Andrea såg till att det brände till som mest under spelningen på duetten ‘Long lost penpal’, en av tre äldre låtar på konserten. Hon är dessutom MINST lika söt som sin föregångare.
Som helhet kändes konserten snopet kort, och vi kom på oss själva på eftersnacksölen att vi redan glömt spelningen, inte riktigt samma bestående intryck som första gången jag knockades till Arvika-jorden av Annikas surmulen-charm. Kul ändå att se så många söta teenager-norskor stå och sjunga med i texterna.
Betyg: 3 av 5
http://www.myspace.com/saferide
Sedan, när jag lämnat jorden och svepts i väg långt ovan en torr knastrig grusväg i Tennessee, då fanns bara musiken.
Men riktigt så blev det inte den här gången. Lambchop är aldrig dåliga, men jag förväntar mig mer själsnärvaro för jag vet vilka otroliga låtskatter dom sitter på. Nu blev det mest sånger från senaste skivan, (OH) Ohio, plus en (mycket fin) tolkning av Dylans ‘You’re a big girl now’.
Kurt Wagner började skriva musik och bildade bandet Lambchop i Nashville när han insåg att hans karriär som golvläggare var över, på grund av trasiga knän. Rösten är mycket karaktäristisk, på gränsen till sönderrökt, torr utan någon direkt klang. Jag tycker den är as-snygg.
Konsertlokalen är min nya favorit i Oslo, storsalen på Chateau Neuf. Inrymd i ett skittråkigt betongstudentkomplex ligger denna gigantiska amfi-scen med superbt ljud och sköna fåtöljer till alla (det är ju så jäkla gött att kunna nästan halvligga genom en hel konsert, jag är nu för gammal för ståkonserter). En skøn intim stämning infinner sig, storleken till trots.
Stämningen blir också sådär småputtrigt mysig med Kurt Wagners spontana mellansnack och småskämtande med pianisten i bandet. Han halar fram en mobil och ringer sin kompis för att få resultatet i nån football-match. Publiken skrockar och hojtar önskelåtar.
Lambchops ‘kammarcountry’ kommer bäst till sin rätt med en mycket sparsmakad ljudbild i dom mest lågmälda sångerna. Lite mer upptempo och man rycks ur sin mysdvala och det blir halvtråkigt istället. Två låtar rockas det däremot loss ordentligt och gubben Wagner får nåt lysande i blicken och bjuder på magisk sångprestation.
Jag saknar ändå mycket när konserten är slut, kommer ihåg att jag hade samma känsla sist jag såg dom. Inte en enda sång från mitt favoritalbum ‘Is a woman’. Blä. Och så önskar jag att vi kommit lite tidigare och hört mer av förbandet, norska ‘Little Hands of Asphalt‘. Det lät riktigt bra.
Betyg: 3 av 5
http://www.myspace.com/lambchopisaband
Hade en skön och goo dag igår. Började med att snabbt sväng förbi en bar i centrala Moskva där jag mötte upp tre kollegor, jag var först vid bordet och beställde in varsin öl. Eftersom det första ölen med två av kollegorna så tänkte det var lika bra att visa hur ”macho” man är så beställde de största, dvs double-pints.. Tji fick jag, Nikolay hann inte mer än sätta sig innan han säger ”Ska vi inte dela på en flaska vodka?”. Vill ju inte vara den som bangar så även en flaska beställs in…
En knapp liter öl, 5-6 vodkashotar och en timme senare kastar jag mig in i Metron. Min kära fru hade överaskat mig med biljetter till en musikkonsert som skulle starta redan kl 20. Min första ryska konsert, ”Звери” (Zveri), eller djuren som det blir på svenska, var det som skulle spela. Innan konserten hade jag ingen aning om var Zveri är för slags grupp eller vilken musik de spelar men kände snabbt igen ett par av låtarna från radion. De spelar lite pop-rock aktigt och deras status skulle kunna jämföras med Håkan Hellström en goo sommardag!
Konserten startade givetvis inte kl 20 så det hans med ytterligare en pilsner och som svensk tänkte jag att de sätter väl igång tidigast 21.30 eller kl 22. Frugan däremot sa att nä, skriver de 20 så startar de senast kl 21. Och mkt riktigt, exakt kl 21 börjar de spela. En annan av sakerna jag la märke till är att ryssarna inte låter publiken våndas alls lika länge när de går av scenen. Första gången tror jag inte ens alla i bandet hann ut innan de kom tillbaka! Sista gången var det givetvis lite längre men de hann knappt mer än försvinna bakom kulisserna innan de vände in igen …
Slutsats är i alla fall att musik ska lyssnas på live och konserten var helt underbar. Kan fett rekommendera att spana in Zveri om ni får möjlighet! Uppladdningen med att dela på en flaska vodka innan var också kanon!
Recent Comments