I brist på tid till “riktiga” inlägg som mina fina medskribenter Tejp och Ulf “Moscow Mule” Asplunden bidrar med i dessa dagar så vill jag tipsa om moderlandets härligaste stand-up komiker Thomas Järvheden som i Kanal 5:s RAW ger oss en all time high när det gäller svensk humor.
Enligt mig blir det knappast skojigare än så här.
Med datorn i knät och en tolvårig Glenfidish (hur stavas det…) mot förkylningen inför morgondagens 3 (!) möten med stora och viktiga potentiella kunder och Liverpool-Real Madrid i bakgrunden belönade jag mig med 20 minuters web-TV där jag skrattade som man inte gjort sen den gången jag såg en vän bajsa i en sko utanför en stuga och sätta tillbaka den utanför dörren som om inget hade hänt.
Se det och heja på att Torres fortsätter som hittills.
Det är nämligen så att mina biljetter till Fulham-Liverpool (med min far om ett par veckor) står och faller med Liverpool-vinst mot Real. Annars flyttas nämligen matchen till tisdag och då är vi inte längre i London.
Får man tillbaka pengarna om detta inträffar?
Niet! ………….som Ulf skulle sagt
Näehh, nu blev det totalt 3-0 så det skall nog inte vara någon fara.
Heja!!!!
Den 3-5:e April skall jag och min far tillbringa en hel helg i London med bara varandra som sällskap.
Jag gav honom en fotbollsbiljett till Fulham-Liverpool trots att ingen av oss egentligen är speciellt intresserade av fotboll efter att i ett känsligt ögonblick fått en insikt om att ens far plötsligt känns mycket viktig när man själv blev far.
Med fotbollsbiljett i bagaget är lördagens aktivitet spikad, men med tanke på hur sällan man får denna sortens kvalitetstid kände jag att det var viktig med något lite extra även på fredagen.
Trots småbarnstillvaro och en alldeles för dyr lägenhet i kombination med en sommarstuga som äter upp alla överblivna kronor är jag en sucker för bra (läs dyra) restauranger. Med målsättning om att övertyga min milt sagt ekonomisk förnuftigare far om viktigheten av att “passa på” när man var i London och med hans överraskande “JA!” till svar har jag nu lyckats få bord på en av mina drömrestauranger Hakkasan.
Hakkasan placerar sig på 19:e platsen bland Världens bästa restauranger 2008 och är legendarisk när det gäller inovativ asiatisk kokkonst. Eftersom deras hemsida varken innehåller priser eller meny är jag lika mycket mörkrädd med tanke på notan som entusiastisk med tanke på upplevelsen.
Det mest spännande med denna kväll blir dock om min far kommer att förstå storheten och tycka att det är värdt det. Samma far som ligger bakom gyllene uttryck som “De e la gött med pressad potatis!” och som avslutar alla måltider med “Detta smakade la inte fotogen så det störde.”
Återkommer om det.
Vi befann oss i Liverpool efter att ha sett Everton – Man United pa Goodison Park. Det var dags att gora avverka staden andra orsak for brommelse – the Beatels. Tyvärr fanns inte Beatels på plats denna kväll, så vi fick hålla till godo med den underbara storyn om hur fyra Liverpoolgrabbar formerade tidernas mest fenomenala band presenterat i ett museum dar man fullständigt vräker i sig Beatelsmusik och och alla intrikata detaljer kring bandet. Kommer vi nagonsin få uppleva ngt liknande?? Yes, but why? För historien upprepar sig. Vi är alltid i behov av nya hjältar. Kanske blir det Hess is More eller Glasvegas om man skall tro tidigare skribenter.
Fast riktigt detsamma blir det knappast - Beatels ar unika! Inget annat band har producerat sa manga bitar som var och varannan stolle pa gatan kan nynna med i. Var de saaaaa grymma, eller var det bara det faktum att det inte fanns lika mkt konkurrens om kandisskapet och radiotiden pa 60-talet? Jo, de var nog sa grymma, annars hade deras musik knappast levt kvar annu idag.
Museet var forstas en hojdare, fast jag saknade lite mer detaljer kring deras musikalitet. Det var valdigt fokuserat pa kandisskapet, berommelsen och fenomenet Beatels. Men men, man kan inte fa allt. Nu undrar ni sakert vilket som ar min personliga favoritbeatelssang; och det ar sanna mina ord inte latt att valja - det finns ju sa manga!! Penny Lane ar ett bra exemple som illustrerar deras storhet. En sa simple sang att t o m jag lyckades lira elbas till de snalla pumpande ackorden (vilket jag cashade in ett ofortjant VG pa!), och med en sa bitterljuv text om en favoritgata i Liverpool dar diverse egenheter forsigar.
Men till syvelen och sist, det ar svart att inte ha superdangan Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band som en sann favorit. Det ar ju ett sadant vansinnigt drag - och det galler hela albumet!!
Recent Comments