På jobbet har vi en liten lunchrestaurang som serverar lunch till alla på kontoret. Inget märkvärdigt men enligt mig mycket bra mat. Där finns alltid ett par tillagade sallader att välja mellan, sen frukt, juice, desert eller fruktsallad. Två olika soppor varav en alltid är vegetarisk och som varmrätt finns det alltid dagens pasta eller vegetariskt, fisk, gris eller ko som alternativ. Till de senare väljer man garnetyr, dvs typ potatis/ris/pasta/olika sorters grönsaker. Oftast finns det en grönsaks- och en kolhydratsgarnetyr att välja mellan. Detta var detta som ställde till ett problem för mig. Jag gillar ju att ha både kolhydrater och varma grönsaker på min talrik.
Efter att jag började känna mig varm i skorna i restaurangen började jag därför välja hälften av varje, något som jag är väldigt ensam om. Ända tills idag, idag tog mina två kollegor framför mig det i vår lunchresaurang “udda” alternativet av hälften av varje!
Trenden är satt!
Ps. Lunchen ingår på jobbet - väldigt juste - glädje!
Den 7e Juli började jag på mitt nuvarande jobb. Det var precis som alla första dagar. Men slungas runt till höger och vänster och det känns som man hälsar på fler folk som jobbar inom företaget totalt. Än värre är att alla dessa lyckas komma ihåg ditt namn eftersom du bara är en…
I alla fall. När halva dagen har gått är det dags att prova på lunchen på jobbet. Den ingår vilket är en otroligt bra förmån. Som ofta i nya lunchrestauranger är det inte så lätt den första gången. Mycket nytt som man ska få koll på och alla känns supersnabba eftersom de redan har rutin. Efter hjälp från mina kollegor får jag reda på att man får välja fyra “saker”. Dvs tex sallad, en frukt, soppa och varmratt. Detta ar vad jag oftast väljer Mina kollegor brukar byta ut frukten mot en juice vilket jag inte förstår varför men men… När jag väl kommer längst fram och de ska registrera mina val (företaget betalar lunchen men det är en utomstående “restaurang” som tillagar den och därför registrerar vad som äts) ser jag att efter kassan finns det en tjej som serverar stora belgiska våfflor som ser riktigt mumsiga ut. Jaja, jag hade redan gjort mina fyra val och tänkte att de där våfflorna provar jag imorgon istället…
Men dagen efter fanns det inga våfflor. Och inte veckan efter heller. Och inte heller den kommande månaden. Eller månadan efter det…
Fast idag, när jag hade gett upp hoppet för länge sedan och nästan fyra månader efter min första arbetsdag, så fanns våffeltjejen där precis bakom kassan och jag tänkte äntligen! Så den här gången när jag kommer till kassan har jag bara tagit tre saker och säger med ett stort leende att jag skulle vilja prova våfflan. Jag får en liten biljett och sätter mig sen för att börja med soppan, salladen och varmrätten. Till slut har jag ätit upp. Inte så hungrig längre men jag har ju verkligen sett fram emot den där våfflan så jag springer fram och ger tösen bakom våffeljärnet min biljett. Hon frågar vad jag vill ha på så det visar sig att jag har ytterligare ett tufft val. Honung, ngn söt röra, aprikossylt, mandlar eller chokladsås. Honung tänker jag men samtidigt dum som jag är frågar jag vad som är godast. Choklad svarar flickan väldigt snabbt med ett stort leende så helt plötsligt känner jag mig tvingad att prova med chokladsås… Yes, but why?
Och visst den var okej. Men våfflan var ganska söt och torr och chokladsåsen kändes pulvrig och var inte alls någon höjdare.
Så nu undrar jag, hade jag för höga förväntningar? Var för jag mätt? Och varför valde jag den tråkiga chokladsåsen när det säkert hade varit tusen gånger godare med honung…
Innan jag får svar på det sista måste jag troligtvis vänta ytterligare 4 månader…
Efter att jag började känna mig varm i skorna i restaurangen började jag därför välja hälften av varje, något som jag är väldigt ensam om. Ända tills idag, idag tog mina två kollegor framför mig det i vår lunchresaurang “udda” alternativet av hälften av varje!
Recent Comments