Jag har upptäckt ett fenomen. Förmodligen senare än alla bloggläsare som hittar detta inlägg:

På samma sätt som nerdar hittar nerdar, invandrare från samma region umgås, prästbarn känner igen varandra, homosexuella likaså – så hittar bloggare varandra. Det bloggas otroligt mycket om just bloggar, detta inlägg till exempel. Bloggare läser och tar intryck från varandras bloggar. Härmar, kliar rygg, länkar, loggar, söker, rekommenderar och hånar. En i bloggsammanhang känd profil, Prankmoney, har läst dussintals bloggar och kommenterat dem i all enkelhet. HURRA – Den store prankmoney nämner oss, lilla YesButWhy har blivit omnämnd på DN debatt, nej prankmonkey var det visst, och domen var inte alltför hård ”Briljant bloggnamn, men varför den kontrollerade stilistiken? Slugga mera, lille vän!”. Vad menar han (hon?) med det? [notera att prankmonkey endast länkar till YesButWhys huvudförfattare d5]. Jag skummade lite bland bloggarna och undrar hur alla dessa bloggare inte bara har tid att skriva, men ocksa följa så många bloggar. Måste vara istället för frimärkssamlande.

En som tidigt var igång med bloggandet var Carl Bildt. En man som tror mycket om sig själv och som kännar att andra borde ha intresse av hans tankar. Troligen hade har rätt, han var ju fredsmäklare på Balkan. En svensk. WOW! Men det var då, nu finns det ett myller av bloggar om allt och alla. Är det månne bloggarna som skall bringa demokrati till Kina? Eller iallafall mänskliga rättigheter. I Obamas kampanjläger bloggades det så det rök kring tangenterna. Tar bloggande över tidningarnas roll som opinionsbildare. Äntligen har vi gräsrötterna fått ett medel att nå ut, en webmegafon. HURRA.

Men, så häromdagen i radions P1, kanske var det i programmet ”vetandets värld” eller något liknande, kom bombnedslaget, något jag känt på mig länge. Någon hade gjort en vetenskaplig undersökning av bloggande i USA. Det visade sig att det tio mest lästa bloggarna hade 40% och bloggtrafiken. Bloggare rekommenderar varandra och snabbare än någon annanstans utkristalliseras stjärnorna som sopar mattan med de små fjantiga gräsrotsbloggarna som du och jag. Och vilka är de? Inte är det Jöns på bygget som sitter och klurar ut genomtänkta inlägg efter kneget och vinner respekt på nätet, nej de som har mest trafik är utbildade på Princeton och Harvard eller liknande institutioner. Och den politiska dynamit som emellanåt sprids som en löpeld på bloggarna kommer från samma gamla etablissemang. Fast i ny form. Och vilka internetsidor har mest trafik, jo tidninganas nätversioner.

Lika barn leka bäst är kanske en sanning trots allt och revolutionen är kanske inte så nära den heller. Så trist.