I boken “Gorky Park” läste jag följande sköna rader:
He remembered when all Czechs opened the first pavilion in ‘56. Suddenly, of all things, beer was popular. Everyone was pouring it into his vodka.
Gillar starkt att de hällar ölen i vodkan och inte tvärtom som i Sverige. I vilket land boken utspelar sig i för ni gissa.
Först nu har äntligen våren kommit till Moskva och det med stormsteg (utan vinden) och det har varit en stor sol och över 20 grader varje dag denna veckan när jag lämnat jobbet. Varje dag har jag troligtvis tänkt också:
Mmm, vad skönt och gott det vore med en kall pilsner just nu!
En av dagarna unnade jag mig faktiskt en öl på restaurang Scandivias uteserving efter jobbet som tyvärr dock inte var 100% kall men uppskattades nästan lika mycket för det, vardagslyx. Men hur kommer det sig att vi ser det som något gott och avslappnade att dricka en kall öl så fort solen tittar fram? Varför finns inte samma känsla för ett kallt glas vatten eller ännu bättre ett glas nypressad juice? Sant det är inte bara en stor stark som anses åtråvärd. När jag bodde i Frankrike t.ex. lärde jag mig uppskatta riktigt kallt rosevin i parken en varm sommardag, mumma, läskas nästan i munnen bara jag tänker på det. Men även rosevin är en alkoholdryck.
Är det så att vi alla är smygalkoholister? För jag kommer så väl ihåg första gången jag drack mina folköl. 
Ett sex-pack Tuborg med 3,2 eller 3,3% alkohol hade jag lyckats inhandla helt själv på ”Målet” trots att jag ännu inte var fyllda 18 år. Det var jag och en klasskompis som även inte han var en “duktig” öldrickare än. Men mina gröna Tuborg var ju riktigt äckliga (inget jag basunerade ut då som cool tonåring)! Fast det var sommaravslutning och alla andra drack så sakta men säkert fick jag i mig kanske 2 max 3 av dessa sex öl. Även om jag nog sa att jag druckit alla sex och uppträdde därefter men de var juuuu så osmakliga…
Numera tycker jag inte likadant, snarare tvärtom, finns massor av öl jag kan uppskatta. Men hur kommer det sig? Jag gillar ju nypressad juice lika mycket men det händer inte alls lika ofta att jag betalar 40-60 kr för ett glas juice. Är jag smygalkoholist eller bara ett offer för all denna ständiga reklam med glada personer som bara vill vara sig själva för en stund?
Precis när utomhuslunchen med en god kall öl var färdig på jobbet häromdagen och alla kollegor börjar gå in då ser jag något som fångar mitt intresse. Det kommer en två grabbar med ytterligare ett sex-pack öl och tre fiskar!?
Klockan vara bara två och ytterligare tre timmar kvar av arbetsdagen men det hindrade inte de att dricka ytterligare öl och äta torkad fisk! Galet!!
Subbota på ryska betyder lördag. Subbotnik är en diminutiv av subbota och betyder helt enkelt lill-lördag.
Subbotnik i Ryssland har ingenting att göra med den lill-lördan som vi har i Sverige. Det är en tradition som ligger kvar sen gamla sovjettiden. En gång om året gör man en storstädning på jobbet! Det innebär att gamla papper ska slängas, projektpärmar ska arkiveras på deras korrekta ställen osv. Även stängslet/staket runt kontoret skulle målas. Den gruppen hamnade jag i! Det vill säga att i morse så hade tetra pak ett stort antal ingenjörer jobbandes som målare iklädda engångsponchos och de klassiska blåa mockasinerna som vi ser i sjukhusen i Sverige.
Själv tyckte jag det var skönt att komma ut lite. Våren är inte här än men idag är verkligen en dag i rätt riktning. När solen var framme var det tom lite svettigt att måla.
Vi målade inhängnaden runt kontorskomplexet grått. Färgen vi använde hade massvis med flyktiga lösningmedel. Det vet jag pga två saker:
Lunchen förlades utanför kontoret och det serverades grillad mat med öl. Och då pratar vi ingen lättöl eller folköl som det hade varit i Sverige. Nä det serverades 0,5l flaskor med Baltika 7, som enligt flaskan har minst 5,7% alkohol.
Jag gillar traditioner! Och så även lill-lördag på jobbet…
Lättöl. Smaka på det ordet; l ä t t ö l. Vad ör det som inte stämmer? Jag snackar lättöl?
När jag var liten köptes det emallanåt hem backar med läsk, lättöl och vishyvatten i en salig blandning. Vishyvatten tyckte jag smakade saltvatten och lättöl funderade jag inte ens på att bekanta mig med. Varför sätta denna beska dryck till munnen? Så småningom nådde jag en ålder där ölet var det självklara valet och skall sanningen fram så har jag nog inte passerat denna ålder ännu. Men lättöl, det var ju det fjantigaste och mest meningslösa man kunde tänka sig; lite som att stryka utan att skjortorna blir släta eller motionera utan att bli svettig.
Något har hänt. Igår var det lördagkväll och dessutom förlovningsdag (1 år) vilket firades hos lokala greken där jag till maten beställde just lättöl och när min hustru undrade vari smakskillnaden låg kunde jag inte ens svara. Även till lunch blir det lättöl för det mesta och vad gäller vishyvattet (eller allt vad det kallas nuförtiden) dricker jag det mer än gärna som en snack. Mumma!
Vuxenpoäng eller tragiskt? Eller kanske både och?
Viatnemisisk anka till förrätt och Annika Norlins skogshuggarskjorta till huvudrätt. Fint upplägg för helkväll på torggata.
Vi råkade släntra in på John Dee mitt i första låten, ‘2008′, sådan dålig tajming rubbar alltid mitt konsert-mode en smula. Kanske bästa låten på nya skivan dessutom… Men vi tar en pils, ställer oss bekvämt med armarna i kors och bandet börjar avverka samtliga låtar från senaste alstret. Annika är på gott humör och flippar ut i lite tok-dans-rörelser då och då, känns lite påklistrat. Hon ska ju vara sur! Det är då jag blir kär i henne…
Bandet är jäkligt bra, med producenten Andreas (Popsicle) Mattson som scenens skelett. Jag menar både bokstavligt och musikaliskt. Andrea Kellerman (Firefox AK) har tagit över Maia Hirasawas roll som sidekick och all-instrumentalist. Inget fel på Maia, men det var faktiskt skönt med lite omväxling. Andrea såg till att det brände till som mest under spelningen på duetten ‘Long lost penpal’, en av tre äldre låtar på konserten. Hon är dessutom MINST lika söt som sin föregångare.
Som helhet kändes konserten snopet kort, och vi kom på oss själva på eftersnacksölen att vi redan glömt spelningen, inte riktigt samma bestående intryck som första gången jag knockades till Arvika-jorden av Annikas surmulen-charm. Kul ändå att se så många söta teenager-norskor stå och sjunga med i texterna.
Betyg: 3 av 5
http://www.myspace.com/saferide
Recent Comments