Tänkte att jag skulle fortsätta min  “på jobbet” följetong som påbörjades häromdagen med “drogad på jobbet”. Skulle väl egentligen vara drogad på arbetstid med då missar jag ju själva “på jobbet”

Låt mig berätta i alla fall. Det hela inträffade en sommardag för några månader sedan. Jag hade inventerat utanför Moskva med en kollega. Vi hade jobbat på snabbt utan lunch för att min kollega skulle till tandläkaren och jag skulle med ett kvällsflyg till Sverige. Vi blev färdiga i god tid men med tanke på trafiken i Moskva var det ingen ide att åka förbi kontoret och äta så min kollega släppte istället av mig vid en metrostation.

Glad blev jag direkt då jag såg att de hade “Kroshka Kartoshka”, en av mina favorit-snabbmatskedjor i Moskva (bakade potatisar med olika röror), med uteservering vilket är väldigt ovanligt i den här staden. Jag köpte mig en potatis med 3 röror och en pilsner och skulle precis sätta mig vid ett bord när 2 män och kvinna föreslår att jag kan slå mig ner med de. Till en början var jag inte så sugen, delvis för att jag hade en goo bok med mig som jag vill läsa och även för att männen såg lite skumma ut. Jag gillar dock inte att döma ut folk efter utseende eller nationalitet så jag bestämde mig för att det här är ett utomordentligt tillfälle att träna min ryska så jag accepterade vänligt.

Vi började prata om allt möjligt men mest om mig, varifrån jag kom, jobbade m.m. En vodkaflaska komma fram och första shoten slank snabbt ner.

Strax därefter frågar en av männen vilken öl jag dricker.  “Sibiriens krona” svarar jag och undrar om han får hälla upp lite grann i sitt glas. “Givetvis” svarar jag.

Konversationen fortsätter men de frågar misstänktsamt mycket om var jag jobbar, vart jag ska med alla mina väskor osv. Men å andra sidan är man väl alltid nyfiken när man träffar någon från en ny kultur så jag trängde bort mina misstankar. Till slut erbjuder de sig till och med mig att köra mig till flygplatsen…

DÅ ser jag det som gjorde mig både rädd och förbannad. Det ligger j-r i mig en vit liten tablett och flyter i min öl. Hjärtat pumpar snabbt och jag försöker komma ihåg ifall jag druckit efter att han hällde upp i sitt glas eller ej.

Under tiden insisterar de att köra mig till flygplatsen men jag hade redan innan tackat nej med motivering att trafikköerna är enorma vid den här tidpunkten så tåget är mycket bättre. Denna gången säger de att de känner till vägarna runt trafikköerna.

Hjärtat slår snabbar och jag börjar känna mig lite yr. Snabbt slänger jag i mig så mycket jag kan av potatisen och sen reser jag mig och säger att jag ska träffa min frus föräldrar vid metron..

I själva verket ringde jag direkt en polare, bara för att prata med någon, kände mig lite yr men det kan samtidigt ha varit all adrenalin. Trots att jag var sugen på att säga till de att de var idioter tog jag det säkra för det osäkra och hoppade ner i metron till tågstationen efter jag lugnat mig lite och jag kände att jag fortfarande hade kontroll över min kropp.

Och visst blir man förbannad att det finns såna idioter som vill droga folk för att sen råna de och göra jag vet inte vad. Alla dessa personer gör ju att många är mer och mer rädda för kontakt med främlingar och främlingsfientligheten ökar. Jag tycker det är väldigt synd att vissa idioter förstör så att människor inte kan lita på varandra längre.

Jag var förbannad den sommardagen för några månader sen när de drogade mig och jag blir lika förbannad varje gång jag tänker på det!