Jag har 11 små råttor i en balja i min lägenhet. Jag har också ett styck kompis, en elbasförstärkare, två totalstationer, samt en fullvuxen hund. Lägenheten mäter modiga 25 kvadratmeter. Ibland går jag ut på balkongen.

De 11 små råttorna ska om sju veckor lämna oss och växa upp till 11 snälla fina rottweilers. Ser inte fram mot det uppbrottet, man har ju redan börjat ty sig till dom små rackarna. Det är sjukt roligt att ligga jämte och kolla när de ska ha mat, en hård kamp där man gärna trampar på sin syster och bror för att erövra den bästa spenen, och det gnyende belåtna läte när man mätt blitt. Sedan plocka upp en liten krake, låta den somna på min bröstkorg, kanske suga lite på min örsnibb. MYSIGT har vi det. (Ordet snibb är jag övertygad om att David kommer att behandla på denna blogg inom kort)

I morse vaknade man till ett härligt snötäcke utanför fönstret här i Oslo, nu börjar helvetet… Beslöt att ta en hemmakontordag, med avbrott för en snöbollskrigspromenad med Stella, hunden som avgudar snö. Jag avgudar Stella, som blott 16 månader gammal är en riktig helyllemorsa.