Jag märker nog att alla har fått nog av mig. Men jag lever för i kväll.

Avslutade kvällen i Uppsala på Pub 19, ett skönt hak där vem som helst kan få ett hysteriskt vansinnesutbrott och den ende som bryr sig är mannen med polisonger i baren. Jag kände att det var ett Göteborg i miniatyr, en fristad i akademikerstaden no.1, staden där inte en människa är en vanlig knegare, eller åtminstone inte vill ge sken av det.

Veronica Maggio spelade på Katalin ikväll, en riktigt cool uppsala-tjej med en knuten näve i bröstfickan och tinnitus i hjärtat. Andra saker jag gillar med Uppsala: formen på Ingrid Atterbergs keramik. Lugnet längs Fyrisån. Obduktionssalen i Gustavianum. Han som dinglade med benen på en bänk i botaniska.

Fast just nu vill jag bara hem till de elva små dvärgarna.